Ett stort beslut kommer att tas under helgen, senast måndag. Ställer frågan till mig varje dag : VAD är VIKTIGT?

Efter många år i flygande fart, heltidsjobb och mer därtill så har Johan, hemmet, jag och framför allt barnen kommit i kläm.

Det viktigaste för mig är mina barn och jag inser mer och mer för varje dag att de behöver mig och jag behöver dem.

Patricia: Jag vet att jag blir arg ibland och kanske överrreagerar men jag är så rädd om dig att jag inte vet hur jag ska bete mig. Men jag älskar dig över allt annat och jag vet att det kommer en dag när du faktiskt kommer att uppskatta att jag varit så jävla dryg. 

 Älskade ungar! Ni är mitt allt

Still NOT going strong! Men, men en dag i taget och inte så mycket planer. Har iaf fått en tid till kurator på tisdag, hoppas det blir bra. En bra doktor på HC har jag också hittat=bra.

Min älskade ängel är hemma, och hon gör framsteg med leendena :) Så underbart att se hennes leende och höra hennes skratt. Jag tror vi saknar varann! Älskar dig, underbara unge!

Min stora gógubbe jobbar och sliter, går i skolan och är KÄR! Var rädd om kärleken älskade vän, den är skör men otroligt värdefull.

Då var det dags igen då. Trodde jag snart skulle få färga allt rosa och vitt men inte. Ett steg  fram och två tillbaka. Det bara kom, smärtan och ilskan kom tillbaks med full kraft. har nog aldrig haft så ont som jag hade i tisdags. Finns ingen som kan förstå om man inte känns det själv. Psykatuten, hc igen. Återigen dags att vagga mig in i medicinernas värld där jag nästan kan vara likgiltig. Trots sömnmedicinen så vaknade jag tidigt och kroppen full av pirr. Lite lugnande så kan jag fixa kaffe och spela kravlösa spel på nätet. Längtar efter Johan, vill att han ska smeka på mitt hår och berätta om sakaer vi ska göra, och säga att allt blir bra snart, säga att

. Linda, det är bara en mardröm! Du vaknar snart.

Tänk om han slutar älska mig när jag är så här? Tänk om barnen lämnar mig för att jag är sjuk? Så många tänk om...

Jag vill inte leva och må så här men jag vill inte lämna mina älskade. Varför får jag ingen hjäl`? Jag vet att om en vecka så kommer jag behöva starkare mediciner som håller det onda borta från min kropp, men av vem?

Det syns inte utanpå för folk som inte känner mig men jag ser, vart tog glimten i ögat vägen? Jag skrämmer bort mina barns flickvänner/pojkvänner. Förlåt det är inte min vilja.

Har sovit sött med Lillan i sängen.

Nu bär det av upp till Holvret där Johan tillbringat gårdagen och natten. Fårslakt på schemat!

Börjar känna viss panik inför att det bara är en och en halv vecka kvar på sjukskrivningen. Känner mig inte redo att börja än.

Kanske får ta och ringa till "gulliga" gubben under dagen.

Mammadagen bestod av chokladbollsbakning och premiär för Crilles övningskörning. Det gick bra, en duktig grabb.

Min Trizan syns inte så mycket, men ett sms då och då visar att hon finns där. Minst en kram om dagen har jag fått och det betyder otroligt mycket. Love you angel!

På fredag kommer papsen. Skönt!

Hittade den här vännen och den kändes som att den var till dig från mig! Älskar dig av hela mitt hjärta!

Kram från Mams

Jag vill hålla av dig
utan att hålla dig fast

Jag vill ha dig
utan att äga dig

Jag vill älska dig
utan att göra om dig

Jag vill vara nära dig
utan att kväva dig

Jag vill ge dig kärlek
utan att ställa krav och villkor

Jag vill ge mig åt dig
utan att ge upp mig själv

Jag vill leva med dig
jämte dig
utan att gå före
utan att gå efter

Jag vill vara din människa på jorden.

Gårdagen sög! Har inte kommit ur pyjamasen än som jag satte på mig i förrgår. Men nu har jag bestämt att idag ska jag ha en mammadag.

Alicia tänkte sova hos Emma men fick hemlängtan sent igår kväll och ville att pappa skulle komma med fyrhjuling och hämta henne. Sen kurade hon med mig i soffan. Fick plocka några stickor ur foten som somriga barn brukar få. Lite tårar och några kramar senare så var de borta.

Johan är på fårslakt i Holvret och kommer hem senare så jag och flickorna får stöka lite själva. Alicia vill baka negerbollar så vi ska ta oss till affären och inhandla lite margarin.

Måste väl in på jobbet och hämta sjukintygen som jag lämnade där så jag kan skicka in alla papper till fk. 

Góaste papsen skickade sms igår och ville komma upp till helgen och titta till läget. Längtar!

Oroar mig lite för mams. Sorgen efter mormor är stor och tung. Tur hon har dig pappa <3

I allt kaos så har jag iaf lyckats boka tid hos en studievägledare. Måste få hjälp att räkna lite poäng och kolla vilka ämnen jag ska läsa in för att ev kunna börja på högskolan nästa höst. Ska jag bli nåt så måste det bli nu annars hinner jag bli pensionär innan jag är nåt. 

Nej nu måste jag ner i duschen och se till att åtminstone bli ren. 

Älskade mams och paps! Ni är så långt borta nu eller kanske är det jag som är långt bort. Ni vet det där hålet som är. Det är där nu. Men jag tänker på alla era ord som ni sagt när det varit svårt tidigare, era armar och era varma famnar. Helst vill jag bara komma men samtidigt vet jag att mamma brottas med sin stora sorg. Det är svårt att räcka till. Jag vill inte lasta henne med mer. Och pappa, jag vet att du också sörjer. Hon har trots allt funnits i erat liv så länge.

Men jag vet att du finns där, NI finns där!

Jag har så många drömmar men just nu är det svart. Men du har sagt pappa, att ljuset finns där även fast jag inte kan se det för tillfället. Kommer du ihåg för ungefär 12 år sen? Då var det svart, men du sa att ljuset fanns och det kom. Johan kom! Och lilla Jennifer sen lilla Alicia. Christoffer och Patricia var det som fick mig att ens vilja tro på ljuset. Nu är det alla ni som får mig att hoppas på ljuset igen.

Jag kan inte förstå varför det ska bli så här?

Hela eftermiddagen har jag sovit. Men när jag vaknar så är allt fortfarande kvar. Allt det där jobbiga som jag bara vill bort ifrån. Tankarna far runt och jag får bara panik. Hjärtat slår och svetten sprutar. Tror på allvar att jag håller på att bli sinnessjuk!

Tänker på alla människor som gör mig arg. Finns för tillfället ganska många

Väntar fortfarande på tid på det där idiotiska stället som ska finnas till hands för människor som har det lite jobbigt. Vad är det för ställe? HUR ska jag kunna få förtroende för dem? Kan ju lika gärna gå till den där gulliga gubben på Hc så länge han finns kvar. Synd bara att han är så svår att förstå. Medicinen håller mig på en likgiltig nivå ett tag på dagarna men idag var det svårt. kanske blir bättre i morrn.

Vill bara säga till er mams och paps, att jag älskar er!

Oroa er inte för mycket, jag har rest mig förr och tänker göra det igen!

Love you!

Känner allvarligt hur pass tok det är i kroppen.

Bara orkar inte. Orkar inte leva mellan kärlek och hat.

Hjärtat rusar och vet inte vart jag ska ta vägen. Det här känns inte bra! verkligen inte bra.

Otäcka tankar far runt i huvudet och kan inte slå bort dem.

Det är nåt fel för nu kan jag inte ens gråta. Vill skrika och gråta men det kommer inget. Bara hjärtklappning och panik.